Receptfritt mot urinvägsbesvär – egenvård vid blåskatarr

Visa innehållsförteckning

Urinvägsbesvär är vanligt, och för en del läker de lindrigaste fallen ut av sig själva på en vecka. Men det är inte hela bilden: för män, barn och gravida behövs nästan alltid en bedömning av vården, och feber är ett tecken på att besväret kan ha blivit allvarligare. Den här sidan förklarar vad urinvägsbesvär är, vad du kan göra själv vid lätta besvär och när du bör söka vård. Informationen är allmän, och vi är en oberoende informationssajt – vi ger ingen individuell medicinsk rådgivning.

Vad är urinvägsbesvär?

Urinvägsinfektion uppstår när bakterier kommer in i urinröret och urinblåsan. Oftast sitter infektionen i de nedre urinvägarna, alltså i urinröret och urinblåsan. Det är vanligast att besvären orsakas av kolibakterier, en sorts bakterier som normalt finns i tarmen. När de hamnat i blåsan förökar de sig, och kroppen svarar med en inflammation. Det är inflammationen som ger de typiska besvären.

Urinvägsinfektion utan feber sitter oftast i urinröret och urinblåsan. Den kallas även cystit, som betyder inflammation i blåsan, och i dagligt tal blåskatarr. Får du i stället feber kan infektionen ha spridit sig högre upp, till urinledare och njurar. Det kallas njurbäckeninflammation eller pyelonefrit och är ett allvarligare tillstånd som behöver bedömas av vården.

Vanliga symtom

Symtomen ser olika ut beroende på om du har feber eller inte. Vid lindrig urinvägsinfektion utan feber kan du ha ett eller flera av följande:

• Du behöver kissa ofta.
• Det svider när du kissar och en stund efteråt.
• Du har ont i nedre delen av magen, över urinblåsan.
• Du kan känna dig lite frusen.
• Ibland syns lite blod i urinen.

Får du även feber, frossa, illamående eller ont i ryggen eller ena sidan kan det röra sig om njurbäckeninflammation. Då känner man sig ofta ordentligt sjuk. Det är inte ett tillstånd för egenvård, utan något du behöver söka vård för. Hos äldre personer, särskilt vid demens, kan urinvägsinfektion i stället visa sig som ökad oro eller förvirring, men sådana symtom kan också bero på annat.

Skiljer sig besvären åt mellan olika personer?

Ja, och det påverkar hur du bör tänka kring egenvård. För en kvinna som är 15 år eller äldre, frisk i övrigt och inte gravid, brukar lindrig urinvägsinfektion utan feber minska inom en till tre dagar och gå över av sig själv inom ungefär en vecka. Då kan egenvård räcka, om du känner igen besvären sedan tidigare.

För män ser det annorlunda ut. Vid urinvägsinfektion behöver män oftast behandling, så här är egenvård inte rätt väg – kontakta i stället vården. Hos barn är urinvägsinfektion en vanlig sjukdom som också behöver bedömas och oftast behandlas, eftersom bakterierna annars kan spridas upp till njurarna. Är du gravid bör du alltid ta kontakt med vården vid misstänkt urinvägsinfektion, eftersom bakterierna lättare tar sig upp till njurarna under en graviditet. Egenvården nedan vänder sig därför främst till vuxna med lindriga besvär utan feber.

Receptfri egenvård vid lindriga besvär

Vid lätta besvär utan feber finns det receptfri egenvård som kan göra det lättare att stå ut tills besvären gått över. Vi beskriver kategorierna på ett allmänt plan och pekar medvetet inte ut enskilda läkemedel eller märken – vad som passar dig beror på dina besvär, din ålder och din situation, och det avgör du bäst tillsammans med en farmaceut eller utifrån informationen i bipacksedeln.

• Receptfria smärtstillande läkemedel kan lindra värk och obehag i samband med besvären. De finns att köpa på apotek.
• Receptfria produkter mot urinvägsbesvär finns i apotekens sortiment. Fråga gärna en farmaceut om vad de innebär och om de passar dig.

Läs alltid bipacksedeln innan du börjar, och rådgör med en farmaceut eller med 1177 om du är osäker på vad som passar dig. Tänk på att egenvård inte ersätter en bedömning av vården när besvären inte är lindriga eller inte går över. Receptfri egenvård av den här typen kan du beställa hem från nätapotek vi samarbetar med, på samma sätt som annat i apotekens receptfria sortiment.

Vad du kan göra själv

Vid lindriga besvär utan feber finns det enkla saker du kan göra som många upplever hjälper medan besvären klingar av:

• Drick mycket vatten. Ju mer du dricker desto mer urin bildas och du kissar oftare, vilket gör att bakterierna följer med ut och får mindre tid att föröka sig i blåsan.
• Försök hålla koll på hur besvären utvecklas, så att du märker om de blir värre i stället för bättre.
• Töm blåsan ordentligt när du kissar och vänta inte i onödan med att gå på toaletten.
• Får du feber, frossa eller ont i ryggen ska du sluta med egenvård och i stället kontakta vården.

Behöver besvären ändå behandlas är det vården som avgör vad som passar. Läkare skriver bara ut antibiotika när det verkligen behövs, bland annat för att antibiotika kan sluta fungera om de används i onödan eller på fel sätt. Det kallas antibiotikaresistens och är en av anledningarna till att lindriga besvär ofta får läka ut av sig själva först.

När bör du söka vård?

Många med lindrig blåskatarr utan feber behöver inte söka vård, eftersom besvären ofta går över på en vecka. Men ibland behövs en bedömning av vårdpersonal. Kontakta en vårdcentral om något av följande stämmer:

• Du har stora besvär som inte minskat efter tre dagar.
• Besvären har inte gått över efter en vecka.
• Du har blod i urinen.
• Du har flytningar från urinröret eller förändrade flytningar, till exempel efter oskyddat sex.
• Du är man och behöver kissa oftare än vanligt och det svider.
• Det gäller ett barn, eller du är gravid eller har nyligen fött barn och misstänker urinvägsinfektion.

Har du feber tillsammans med urinvägsbesvär, och misstänker njurbäckeninflammation med ont i magen och nedre delen av ryggen, ska du genast kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning. Är det stängt söker du vård på en akutmottagning. Vill du ha hjälp att bedöma dina symtom eller veta var du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. För neutral information om urinvägsbesvär och behandling är 1177 en bra utgångspunkt. Kommer besvären tillbaka gång på gång kan vården behöva göra en närmare utredning för att ta reda på orsaken.

Frågor & svar